ingress:
Det var kärleken som förde Britta Söderqvist de Morosi till
Argentina för 33 år sedan. I
dag har Göteborg och hennes älskade La Plata vuxit
sig lika stora. Men där slutar likheterna.
bröd:
Det är lördagseftermiddag och siestatid
i La Plata. Staden som är känd för sina kvadratiska
kvarter, slumrar i den 37-gradiga värmen. Vid tiotiden på kvällen kommer gatorna
att fyllas av flanörer och gatumusik.
– Livet här är lite som en berg-och-dalbana. Man vet aldrig vad
som
händer. Det tycker jag är spännande. I Sverige är allting så välordnat. Vad man
än skall göra här, så måste man leta efter rätt sätt att göra det på, säger Britta
Söderqvist de Morosi som kom till Argentina i början
av 70-talet då militären haft makten under ett par år.
Hon pekar ner från balkongen på åttonde våningen i riktning mot
polishuset.
Där körde tanks rakt uppför trapporna och nere på gatan förekom det
skottlossning. Hon deltog på avstånd. Då var hon fortfarande förälskad och helt
uppfylld av att ha flyttat till ett annat land, långt hemifrån sina tre
döttrar.
Hon var 39 år när hon och maken Julio träffades. Det var på en
charterresa
till Malta. Han hade tidigare gått sex år på Konstakademin i Stockholm och var
nu tillbaka i Sverige på kurs. Hon var nyskild och hade påbörjat sin yrkesbana
som biblioteksassistent efter 20 år som hemmafru.
– Plötsligt fick jag syn på Julio som gick runt och fotograferade
blommor på terminalen. Det tyckte jag var knepigt, minns hon.
Julio som var 45 år vid det laget pratade bra svenska, men med en
brytning som Britta först antog var finsk. När det visade sig att båda åkte ensamma,
valde de att äta och så småningom gå ut och dansa ihop.
– Det var längesedan jag träffat en man som pratade så mycket.
Men han måste ha pratat av sig, för efter den kvällen har han inte
sagt så mycket, säger Britta i riktning mot Julio som sitter vid kaffebordet
och skrattar i mjugg.
Efter veckan på Malta gick allt fort. Julio åkte ner till Göteborg
nästan varje helg. Ett halvår senare bestämde sig Britta för att göra slag i
saken och ta steget att provbo i Argentina under ett
år. I bagaget hade hon en returbiljett.
– Det var precis rätt tillfälle. Jag var mogen för att göra
något
nytt i livet. Det var spännande med Argentina, men svårt att lämna barnen.
Fastän de uppmuntrade mig och puffade på. Åker du inte nu så får du aldrig reda
på hur det är, sa de.
De äldsta döttrarna hade redan flyttat hemifrån. Men den yngsta
var 15 år och fick flytta hem till sin pappa. Under det år som gick hann Britta
och Julio skaffa lägenhet i centrala La Plata och
gifta sig.
– Julio var en eftertraktad ungkarl i La Plata
på den tiden och det väckte väl en viss uppmärksamhet när jag kom. Men jag mottogs
med öppna armar av släkten. De och har varit ett stort stöd sedan dess, säger
Britta Söderqvist de Morosi.
För 30 år sedan var hon ensam om att vara svenska i staden. I dag
finns det förmodligen flera svenskar, men ingen som hon har kontakt med.
– Jag umgås bara med mina argentinska vänner och Julios släkt. Vi
har en stor kamratkrets.
Väninnorna i Göteborg träffar hon bara om somrarna. Vartannat år
åker hon hem i tre månader för att umgås med sina barn och
barnbarn.
– Det enda jag saknar, är att inte ha den kontakt som jag skulle
vilja med
mina barnbarn, säger hon.
Annars är livet i La Plata gott. Britta
Söderqvist de Morosi har aldrig arbetat i sitt nya
hemland, utan får förlita sig på Julio som är före detta professor och trots
sina
78 år fortsätter att forska vid provinsens forskningsinstitut. När
han har gått iväg till jobbet, startar Brittas dagliga morgonritual - med en
mugg med det argentinska örtteet, maté. Sedan spelar hon antingen golf eller
utövar yoga. På eftermiddagen tittar hon efter nya mejl och läser Svenska Dagbladet
och Aftonbladet på nätet för att hålla sig á jour med vad som händer i Sverige.
När jag frågar vad som är hemma för henne i dag, svarar hon:
Argentina, utan tvekan.
Hon har aldrig ångrat sitt val, även om det finns stunder då hon
funderat på det hade gått om hon inte vågat satsa på nytt och flytta till ett
annat land.
– Här vill jag stanna. Vi har pratat om att sprida min aska i
havet om jag går bort först, säger Britta Söderqvist de Morosi.
byline:
Agneta Slonawski
bildbyline: Sergio Joselovsky
bildtext:
Britta Söderqvist de Morosi har bott med maken Julio
på åttonde våningen i La Plata i exakt 30 år. Från
balkongen ser de Rio de la Plata vid klart väder och
lite längre bort till vänster kan de skönja Pampas.
bildtext: – Det bästa med Argentina är Julio, säger
Britta
Söderqvist de Morosi som följde sitt
hjärtas röst och följde kärleken till Argentina för 33 år sedan.
Fakta:
Namn: Britta Söderqvist de Morosi
Ålder: 71 år
Bor: I en trerumslägenhet i La Plata,
sex mil söder om Buenos Aires.
Familj: Maken Julio, de tre vuxna döttrarna
och de sju barnbarnen i Göteborg.
Intressen: Spela golf, utöva yoga och att läsa böcker.
Motto: Carpe diem
- Fånga dagen.